Kate Voegele var den jag träffade i Wilmington som jag mest ville träffa, mest för hennes låtar och hur de stärker mig som människa. Vissa låtar har jag hört och kunnat gå vidare mycket lättare än om jag inte hade hört dem.



Hörde idag Life me up och kände ett behov av att skriva om hennes låtar här i bloggen. It's only life är också en stor favorit! 

En personlig favorit är Who you are without me, och jag älskar också Forever and almost always. 



När jag träffade Kate sa jag ju det åt henne, att jag älskar hennes låtar och tackar henne innerligt för att hon gör musik. Det finns få artister som hon tycker jag, och därför är det så skönt att lyssna på hennes musik. Blir jag arg lyssnar jag på hennes musik. Även då jag är fundersam på saker, och då jag är ledsen eller deprimerad lyssnar jag ofta på hennes musik eftersom hon skriver mycket om sånt som man känner att man är ensam om att känna. Precis så har hon sagt i en intervju för ett litet tag sedan (jag lade upp den intervjun i bloggen för ett tag sedan, Oakleyintervjun var det). Hon sa att man ofta känner sig ensam om problem och därför har hon skrivit låtar som får en att inse att det inte är så. Utan hennes musik hade jag inte varit den jag är idag. :)



Kate släpper en ny skriva den 17 maj, och när jag läste artikeln om skivan på hennes blogg tänkte jag att det är precis som att hon läser min dagbok (som jag inte skriver ;P hehe) och skriver låtar utifrån mitt liv och mina tankar. Så jag längtar verkligen efter skivan!! :D I artikeln står det också att hon är väldigt intresserad av psykologi (precis som jag) och det är nog mycket därför hon gör låtarna som hon gör dem.

Jag är ett stort fan av Kate, och hon är en stor förebild. Hon är precis som jag vill vara i framtiden: Musikintresserad, intresserad av psykologi, brydd om andra människor och har en sjukt snygg klädstil! :D hehe.