Jag tyckte så synd om Keith, och Karen, i säsong 1 när Keith friade och hon sa nej. Jag tyckte synd om honom för man såg att han ville ha henne, men också om henne för att hon verkligen brydde sig om honom men tyckte inte att den kärleken räckte för att de skulle ha ett förhållande. Den känslan är väldigt vanlig hos folk när det gäller förhållanden, och jag tyckte att de porträtterade den känslan VÄLDIGT bra. Samma sak med scenen när Keith packar för att flytta och de pratar om att Karen måste släppa in någon i sitt liv, även om det inte är Keith. Det gör lite ont i mig när jag ser den scenen för jag tycker så synd om båda två! Man ser Keiths smärta, och Karen mår verkligen dåligt över att behöva såra Keith.

_

Jag måste också bara nämna lite om Keiths inverkan på Lucas! :D

Som jag har nämnt i ett tidigare inlägg tycker jag verkligen om Keith, Karen och Lucas familjerelation. Alla tre älskar varandra av hela sina hjärtan och de tar hand om varandra. Att se på deras relation fram tills Keiths död är en sån feelgood-känsla ibland och jag älskar det! Omtanken, kärleken och vänskapen är så bra hos dem. Den kärleken lärde sig Lucas att föra vidare i sina andra relationer, som till exempel med Haley. Där har han lärt sig att ta hand om henne och bry sig. Vara en god vän, och mycket är nog tack vare Keith.